Tiden...

Värden är som ett snurrande hjul. De som är överst måste komma ner och de som har varit underst komma upp.

  Allting förändras. Ingenting förblir sig likt. När vi slutar bekymra oss om hur det förhåller sig nu, och i stället tänker på hur det ska bli, då kan vi leva ett rikare liv. 
Tiden rinner förbi, vårt liv rinner förbi. Det finns en mening med allt som händer. Både med- och motgångarhjälper en att utvecklas och mogna. Man ska inte förtvivla under de mörka stunderna, men inte heller dröja för länge vid glädjerusen. Om man ägnar för stor uppmärksamhet åt dem glömmer man bort nuet. Och det är av nuet vi ska lära. Vi måste följa med tiden. Vi ska koncentrera oss på det ögonblick som är lust nu och acceptera de känslor som varje upplevelse lockar fram hos oss. Känslomässig mognad innebär att man accepterar sina känslor, men också att man inte fastnar i dem, utan kan skaka av sig dem och vara lika läraktig inför nästa upplevelse. Vi har mycket att lära oss och vi lär av såväl goda som dåliga erfarenheter. Vi har fått hjälp att gå vidare i förtröstan om att allt är väl. Ingenting varar i evighet. Varje svår period som man kämpar sig igenom för oss ännu ett stycke närmare målet.

  Såväl lyckorus som depressioner går över. Jag blir en friare människa om jag inte stretar emot någotdera.

Nuet...

…de som vill permanenta de rådande förhållandena är alltid de som gråter över detta underbara förflutna som håller på att försvinna, och de har inte så mycket som ett leende till övers för den spirande framtiden.

 Om vi hakar oss fast vid ett visst ögonblick när det är förbi, blir vi oemottagliga för nuets glädjeämnen och lärdomar. Vi måste lära oss att släppa taget, att inte hänga fast vid människor och plågsamma upplevelser – även om de varit lärorika. Livet går vidare, och det viktigaste vi måste lära oss är att följa med i dess rörelser, att vara på samma våglängd. Att vara öppen för nuet är enda möjligheten att utvecklas. Ingen har lovat oss enbart glädje i dag. Men trygghet har vi fått löfte om. Vi kanske inte slipper ifrån anfall av ångest och oro, men vi kan lära oss att hysa förtröstan även i motgången. Vi ska komma ihåg att det finns en högre makt närhelst och varhelst vi tvekar om vägen.
Vår benägenhet att dröja vid stötestenar och misslyckanden inbjuder till mer kritik. Men vi ska inte dröja vid gamla glädjeämnen heller. Det rätta svaret på livet är att inrikta sig på nuet. Om vi inte är med här och nu, inbjuder det andra att vända sig bort, så som vi också har vänt oss bort från dem.

 Jag ska glädjas åt det underbara nuet, jag ska ta vara på varje ögonblick i dag och förtrösta på Gud.