Vår väder

Den senaste veckans helt underbara vårväder är nu ett minne blott!
Under natten har det det formligen vräkt ner snöslask och det är mulet och grått ute.
När jag följer min lilla prins upp till skolan så blåser det och regnar...
Jag muttrar och för mig själv över det "tråkiga" vädret.
Då tittar min lilla prins på mig och utbrister med ett stort leende: "Men du mamma! Jag tror nog att det blir bättre om sådär 30 veckor eller nåt,vädret alltså."

Fredag morgon...

Vaknade av att regnet smattrade mot taket.
Sitter återigen i min röda fåtölj och försöker vakna till liv...
Jag är född fruktansvärt morgontrött...
Och den åkomman har tyvärr alla mina barn ärvt av mig...
Så det är en kamp att få upp alla här på morgonen!


Saknar solen som sakta brukar stiga upp under tiden jag sitter här med mitt morgonkaffe...
Men visst regnet gör ju att snön smälter bort snabbare...
Och efter regn kommer sol!


Snart har halva mars passerat!
Vart tar tiden vägen?
Det känns som om tiden rusar fram i expressfart just nu...
Märkligt fenomen...
Hösten och vintern seeeeeeegar ju sig fram och det känns som att det aldrig skall bli vår.
Och så fort det blir ljusare ute så börjar tiden rusa iväg.


Nu är det dags att väcka prinsen och prinsessan.
Kramas,gosa och lyssna på vad dom har drömt om  inatt.


Dom önskade redan igår kväll vad dom vill ha till frukost idag.
Och deras önskan är SMOOTHIE av naturell youghurt,banan,hallon,kanel,linfröolja och pytte lite proteinpulver med vaniljsmak.
Dom ÄLSKAR verkligen det så jag mixar till det med glädje!

Vårstormar och Läkerol...

Sitter nu i min röda fåtölj med en mugg kvälls kaffe.
Solen har försvunnit och ersatts av gråa moln.


Jag vaknade tidigt i morse av att solen strålade från en klarblå himmel.
Efter att jag hade kört prinsen till dagis och prinsessan till skolan så åkte jag ut till stugan nere vid havet.
Slängde ut mattor och sängkläder.
Städade kylskåpet,dammsög,bar in ved och vatten.


När jag var klar med allt så satte jag mig på en träpall framför spisen och bara njöt av att se lågorna dansa i spisen och känna den underbara värme som strömmade emot mig från spisen.


Ute blåste det nästan storm och havet är fortfarande helt täckt av is så långt ögat kan nå.
Det susade så underbart i träden när stormen rev i dom.


Tillbaka i stan så hämtade jag prinsessan från skolan.
För att en stund senare hämta prinsen från dagis och samtidigt handla.


Jag var inte borta lång stund...
Men tillräckligt länge för att 17-årige sonen under tiden hann med att fixa ett hotmail adress åt prinsessan och instruera henne i hur man går till väga när man chattar...


Så när prinsen och jag kom hem så sitter hon vid köksbordet och chattar för fullt på MSN med sin store bror som befinner sig på övre våningen av huset...
Suck...


Hon är ju  bara 7 år gammal...
Och MSN hör inte hemma i hennes värld ännu på ett par år...


När jag hade lagat middag till barnen så visade det sig att prinsen INTE är hungrig...
Han hade hittat prinsessans Läkerol ask med granatäppel smak och ätit upp hela asken till middag...
Suck...


Jag hade köpt ett paket glass till efterätt...
Men det paketet hittade jag lägst ner i matkassen nu när jag plockade ur det sista...
Det bara droppade smält glass från paketet.
MEN MAMMA!!
VAD HAR DU GJORT???
-Skriker prinsen i högan sky när han ser hur glassen droppar mellan mina fingrar och ner på golvet...
Suck...


Nu ska jag varva ner lite innan det är dags att ta itu med kvälls sysslorna...

Uppe med tuppen...

Är ju uppe och tassar före tuppen...
Helt slut efter att ha sträckläst halva boken Brida - Coelho Paulo sent inatt...
Jag kan verkligen varmt rekommendera denna bok!


Himlen färgas nu vackert orange rosa precis innan solen stiger upp.
Det ser ut att bli en helt underbart vacker vårdag.


Ska nu svänga ihop en mugg kaffe med mjölk.
Sitta i min röda fåtölj och njuta lugnet och av att se solen stiga upp.
Fundera igenom nattens drömmar och tolka dom så gott jag kan.

En ny dag gryr...

Jag är uppe med tuppen...
Åker i väg en sväng med bilen...
När jag ser ut över havet och ser hur solen ännu en dag gör sig beredd att på nytt stiga upp och sprida sitt underbara sken över våran jord så hugger det till i mitt hjärta...
Stora heta tårar tränger fram och rinner ner längs mina kinder...
Hur många dagar har jag sett solen gå upp...
Hur många dagar har jag sett solen gå ner...
Och hur många av dessa dagar har jag inte levt livet fullt ut pga mitt liv har varit så fyllt av smärta och sorg...
Förlorade dagar...
Som aldrig mer kommer tillbaka...
Vad är det jag har kommit hit för att lära mig...
Vad är det livet vill lära mig...
Eftersom jag gång på gång utsätts för alla dessa prövningar som smärtar mitt hjärta och min själ på ett sådant sätt att livet blir svårt att leva fullt ut...
Somliga prövas hårdare än andra...
Varför...