Nuet...

…de som vill permanenta de rådande förhållandena är alltid de som gråter över detta underbara förflutna som håller på att försvinna, och de har inte så mycket som ett leende till övers för den spirande framtiden.

 Om vi hakar oss fast vid ett visst ögonblick när det är förbi, blir vi oemottagliga för nuets glädjeämnen och lärdomar. Vi måste lära oss att släppa taget, att inte hänga fast vid människor och plågsamma upplevelser – även om de varit lärorika. Livet går vidare, och det viktigaste vi måste lära oss är att följa med i dess rörelser, att vara på samma våglängd. Att vara öppen för nuet är enda möjligheten att utvecklas. Ingen har lovat oss enbart glädje i dag. Men trygghet har vi fått löfte om. Vi kanske inte slipper ifrån anfall av ångest och oro, men vi kan lära oss att hysa förtröstan även i motgången. Vi ska komma ihåg att det finns en högre makt närhelst och varhelst vi tvekar om vägen.
Vår benägenhet att dröja vid stötestenar och misslyckanden inbjuder till mer kritik. Men vi ska inte dröja vid gamla glädjeämnen heller. Det rätta svaret på livet är att inrikta sig på nuet. Om vi inte är med här och nu, inbjuder det andra att vända sig bort, så som vi också har vänt oss bort från dem.

 Jag ska glädjas åt det underbara nuet, jag ska ta vara på varje ögonblick i dag och förtrösta på Gud.