Tårar...

Orden...

Innan man yttrar sig om något...
Som gäller en annan person...
Så bör man först fråga sig själv...
Tre frågor...
Är det sant...
Är det rättvist...
Är det nödvändigt...
För orden man säger...
Kan såra mer än vad man någonsin kan tro...

Höst morgon...

Vaknade tidigt och klev upp i mörkret.
Gick ut på trappan med en mugg kaffe och satte mig ner och tittade på stjärnorna och månen.
Staden låg öde och stilla.
Bara de torra höstlöven som virvlade runt och "prasslade" hördes i den tidiga morgonen.
Jag tittar upp mot himlen och tackar universum för att jag ännu har fått vakna till en ny dag,samtidigt svämmar tårarna över och stora heta tårar rinner ner för mina kinder.
Smärtan i mitt inre känns i hela kroppen.
Det känns som ett stort öppet sår som aldrig kommer att läkas.
Jag vet att allt har sin tid...
Jag vet att jag behöver gå igenom denna smärta och sorg för att komma ut på "andra sidan"...
Jag har känt denna oerhörda smärta och sorg tidigare...
Men jag lär mig aldrig och jag "härdas" aldrig när det gäller smärta och sorg utan det tar lika ont varje gång...